onniemamman.blogg.se

Varför kan man inte unna någon annan lycka och framgång?

Jag har förmånen att mina föräldrar är bönder, jag har då mat lätt tillgängligt till mina hästar, har även förmånen att ha föräldrar med en ganska god ekonomi, de hjälper mig i bland när ekonomin tryter, fast jag sliter/jobbar hårt.

Jag ligger inte hemma och slöar med röven i soffan.

Min mamma äger 50% av min/vår 3-åring utan henne hade resan inte vart möjlig, undra hur många som hoppas vi får den såld för en massa pengar, eller inte, eller hur många som snackar skit, säger den är ful, hoppar dåligt mm, 

Ja men de är ju klart den gör, vart ju bara uttagen av över 100 hästar.

De hjälper ibland till med utrustning/ träning till Amanda, mitt barn, deras barnbarn.

Inte för att de måste, utan för att de vill och kan.

Är jag en sämre människa för det?

Måste man säga att jag inte klarar mig själv? Samt andra elaka saker.

Kan man inte unna oss detta, är det inte fantastiskt, hur många skulle inte vilja ha det så.

Sen har vi tjejen/killen, som sliter med sin häst i ur och skur, men inte alltid får lysande resultat.

Personen jobbar å sliter hårt, är glad för sin häst den har, kanske inte bara kan byta, eller verkligen har sin häst för att den älskar den som den är.

Nä den kan inte rida

Eller den tränar inte tillräckligt mkt

Eller den har fel grejer för att lyckas, bett etc

Den rider för fel tränare

Den tränar för lite

Vad fan vet folk om det?

Varför hålla på så? personen i fråga kanske blir ledsen, behöver en klapp på axeln, eller en kram.

Sen har vi den tredje personen, känner faktiskt några stycken, den som kan rida på heltid, hålla på med det den älskar och brinner för, antagligen för den har föräldrar med god ekonomi eller en fantastisk sponsor.

Nää den kan inte heller rida 

Den har bara bra hästar

Eller så gör denna person 100 andra fel med.

Varför är de på de här sättet?

Varför kan vi inte unna andra lycka och framgång.

Jag är så stolt över mig själv och min dotter, över de vi har, och de vi är i dag.

Vi jobbar hårt sliter varje dag, är osams, är sams, de är tufft i bland.

Nää men de är klart, hon är bara bortskämt, rider som skit, och har vara bra ponnys, yeeeahh right!!!

Jag är den där curling mamman, jag serverar henne allt, hon behöver inte göra nå, hästarna står klara,

Mina föräldrar betalar allt, ser till att hästarna har mat och får mockat.

Tror ni verkligen det???

Jag hoppas detta gett några en tanke ställare.

Jag väntar på kommentarer, och allt jag skrivit är rakt från hjärtat.

Min fina lillebror som hjälper mig med, ja allt, kör hästar, kör Amanda, sällskapar i stallet finns massor att skriva

Avundsjuka??

Va gärna de men va det med glädje